sol i september
Skulle ta mig en promenad ut i solen med zelda, men kom inte så långt!
Hade så många tankar och kände mig bara himla himla glad idag och vill dela med mig.
Vaknade upp av en samtal från snälle V från Umeå och starten på dagen kunde inte bli bättre, du får mig alltid att må bra ska du veta. Jag och zelda är är girlpower nu, vi klarar oss själva och det känns bra.
Hur kommmer det sig att man känner sig stark och sådära, men samtidigt så letar man alltid efter någon att dela saker med? Trivs bra att vara själv, men samtidigt vill man gärna luta huvudet på någon axel i soffan och känna att det finns någon där.
Funderar på att skaffa mig ett minimonster till, vet att det inte kommer ske inom närmsta året(dock är ju året snart slut)!!
Nu ska jag göra lite carpe diem, fånga dagen lite grann innan jag ska cykla bort och jobba några timmar.
saknar er.
